Archive for augusti, 2014

18 augusti: Bosse Nilsson, 70 år

augusti 17, 2014

skanna0054

Vid ett besök i storstaden Hässleholm 1957. Ni får själv räkna ut vem som är vem.

Det är egentligen ett av de svåraste uppdragen i den här branschen, att intervjua en person som man redan känner utan och innan. Dessutom så väl, att han inte kan ljuga utan omedelbar upptäckt.

HIF-tränaren Bosse Nilssons och mina vägar korsades för första gången 1951. Och sedan tillbringade vi alla barn- och ungdomens somrar tillsammans i Tjörnarp. Från tidig morgon till sen kväll.

Att umgänget var begränsat till en årstid, berodde på att jag tillbringade resten av året i Malmö, medan Bosse var hemma på föräldragården året runt.

Fotbollen blev ett gemensamt intresse. Omgivningen inbjöd till rika möjligheter med alla ängar som fanns runt oss.

Två stolpar och en tvärribba, sedan var träningen igång.

Det vill säga, det fanns preludier innan det gick att börja. Först var vi tvungna att ta bort koskiten i målet och dess närmaste omgivning.

Trots detta hände det att bollen hamnade i en kobladda. Då var det bara att torka av den mot gräset och sedan fortsätta spela.

Föroreningarna fick oss inte att avstå från nickträning. I det fallet var vi mer rädda för att få bollens snörning (läderrem) mitt i planeten.

Bosse är två år äldre, men det var inte i första hand åldern som gjorde honom överlägsen i allt vi företog oss. Han var helt enkelt bättre på allt.

Förutom en sak – kunskapen om allsvensk fotboll. Den hade inte han, men den kunde jag inhämta hemma i Malmö.

Och sedan tillbringade vi somrarna med att jag berättade om varje av vårens MFF-matcher. Detaljerat och ibland med förevisningsövningar.

Jag har vid tillfälle ödmjukt hävdat, att jag lärt Bosse allt han kan – men kan banne mig inte komma ihåg vilken dag det var.

Sådan har tonen oss emellan nämligen alltid varit.

Mot den bakgrunden borde Bosse ha blivit MFF-anhängare – för det var den läran som predikades. Men så blev det inte.
– Kanske just därför, hävdar Bosse.

På måndagen fyller Bo Nilsson 70 år.

Redan från första bollsparken hade vi olika uppfattningar om fotboll. Jag hade sett min första MFF-match på våren 1954 och hade sedan min uppfattning klar.

Men Bosse blev ungefär samtidigt en inbiten HIF:are.
– Det var så att jag och min pappa Nisse åkte till Olympia för att se ett derby mellan HIF och MFF på hösten1954. Trots att matchen slutade 3-3 blev jag HIF-frälst, kanske för stämningen runt Olympia.

Den matchen gäller fortfarande som publikrekord för HIF med officiellt 25 362 åskådare.

Efter aktivt spel i hemortens Tjörnarps Boif värvades Bosse till IFK Hässleholm. Och gick sedan vidare till allsvenskan. Åtminstone blev det en match för Djurgården 1967.

Att det blev spel i den klubben berodde på att Bosse kom in på GCI (nu GIH) för att studera till gymnastikdirektör i Stockholm.

Och det var där han tog sina första steg som tränare.
– Gösta ”Knivsta” Sandberg, som var tränare i Djurgården då, gjorde mig till lite av hans assistent det sista året i klubben. Och det satte naturligtvis fart på intresset.

Men tränarkarriären tog fart först när han 1979 förde Mjällby till allsvenskan första gången.
– Nej, det hade nog börjat redan hemma i IFK Hässleholm. Först som spelande tränare och sedan bara tränare. Vi tog oss från division 4 till näst högsta serien (division 2) för första gången i klubbens historia.

Under Mjällbyåren var han dessutom assisterande förbundskapten till Laban Arnesson. Det varade i fem år.

Så det var lite på tiden när hjärteklubben HIF äntligen hörde av sig 1987. Då hade HIF precis ramlat ner i division 3. Men under Bosse ledning tog sig klubben tillbaka ända till allsvenskan efter 25 års bortovaro.

I laget som tog sig till allsvenskan fanns även Henke Larsson.
– Henke har naturligtvis varit fantastisk att jobba med. Även om jag var med om att värva honom, behövdes det ingen utpräglad scoutingnäsa för att se att han var en osedvanlig talang.

Efter flera utlandsår i Danmark, Kina, Bahrein, med mellanspel i Degerfors, slutade Bosse som tränare. Åtminstone ett tag.
– När jag flyttade hem 2000 så var det min tanke att sluta som tränare. Jag ägnade mig också att annat ett tag, trots att det fanns tränaranbud.

Ändå dök han upp i MFF ett par år senare, även om det innebar gökungekänsla hos den gamla kamraten. Den HIF:are som man utkämpat åratal av verbal kamp mot, dök plötsligt upp i MFF:s himmelsblå dräkt.
– Tom Prahl och jag har stött på varandra massor av gånger under åren. Han ville att jag skulle bli lagledare och ta hand om det organisatoriska, det var väldigt sparsamt jag befann mig som instruktör ute på planen.

Och det var inte meningen det skulle bli någon ändring när han återvände till HIF. Då blev han sportchef, men när Stuart Baxter hoppade av tränarjobbet så var det Bosse som tog över träningen igen.

Det var Henke Larsson som ville hade det så.

Men när Henke avslutade sin aktiva karriär så drog sig Bosse också tillbaka.

Dock fortsatte han med att hålla i träningen för IFK Hässleholm. Även om han inte längre har något formellt uppdrag så återfinns han fortfarande på träningsplanerna runt Hässleholm.

BB1129BoNTillbaka där det började. Fotbollsplanen utanför Bosses föräldrahem i Ebbarp.