Archive for oktober, 2012

30 oktober: Sven Melander, 65 år

oktober 30, 2012

 

Sven Melander föddes på Upplandsgatan i Malmö, men redan när han var fyra år flyttade familjen runt hörnet och fick adress Södra Förstadsgatan. ”Med utsikt mot gatan”, som Sven brukar poängtera.

Det innebar bland annat att han började sin skolgång på närliggande Södervärnsskolan. Från denna tid har vi våra första gemensamma minnen, eftersom det var där vi fick vår tandläkarskräck. Än i dag minns vi namnet på misshandlaren.

Idrotten kom tidigt in i bilden. Sven blev hängiven MFF:are. Han spelade ishockey i MFF:s juniorlag och var med om att vinna SDS-pucken med bland annat Staffan Tapper och Roy Andersson. Därefter spelade han under flera år med Pantern i seriesystemet.

Han var också med i hootenannygruppen (eller vad det var) Lille Mats. I den ingick även Björn Afzelius och journalisten Lasse Wahlund.

Efter att ha gått på Teknis och blivit ingenjör sadlade Sven om och gick på Journalisthögskolan.

Han gjorde sin praktik på Expressens sportredaktion i Malmö. Därefter fick han direkt fast anställning på Aftonbladets sportredaktion i Stockholm.

Bland annat bevakade vi båda fotbolls-VM i Västtyskland 1974 (jag för Sydsvenskan så klart).

Men efter några år hamnade Sven på den allmänna avdelningen och sedan var hela karusellen igång med filmroller och allt vad som därpå följde.

Framför allt tv-jobb. Sven har gjort många beundransvärda insatser, men den här tycker jag står i en viss särklass:
http://www.youtube.com/watch?v=hcxwTgEC7IM

För tillfället spelar han med i musicalen Kal P Dal på Slagthuset och framåt sommaren lär han vara tillbaka på Fredriksdalsteatern i Helsingborg.

TT:s text om Sven Melander kan ni läsa här:
http://www.sydsvenskan.se/familj/sven-melander-65-i-dag/

11 oktober: Jan Ekström, 75 år

oktober 10, 2012

Egentligen hade det räckt att skriva ”Nana”. Det var under det namnet han var ett begrepp under sina år i MFF. (På bilden är Nana i duell med Norrköpings Åke ”Bajdoff” Johansson.)

Det gick snabbt i början av karriären för Nana. När han debuterade i landslaget mot England 1956 var han 18 år, 7 månader och 5 dagar gammal. Den näst yngste landslags-debutanten någonsin.

Till Nanas popularitet hörde han speciella sätt att röra sig på planen. ”Todde” är en konkurrent, annars är frågan om inte Nana är den mest hjulbente människa som spelat i MFF.

Nedan följer länken till artikeln jag skrev om Nana i 100 MFF:are. Det kan tilläggas att han var en trogen besökare på Malmö stadion fram till pensioneringen – han jobbade nämligen där. Som elektriker.

Jag hoppas det framgår av artikeln, annars kan det understrykas än en gång. Nana är fortfarande bitter och arg över den behandling han utsattes för inför VM 1958.

 http://www.sydsvenskan.se/sport/fotboll/mff/landslagsdebut-som-18-aring/

 Jan Ekström är för övrigt född samma dag som Bobby Charlton.

5 oktober: Bengt Madsen, 70 år

oktober 5, 2012

Om Bengt Madsen finns mycket att berätta. Både från fotbollen och näringslivet.

1998 gjorde jag en reportageserie i Sydsvenskan under vinjetten ”Kompisar i Malmö”.

Artikeln om Bengt och hans kompis Kjell Hansson får tjäna som en liten bakgrund.

Så här stod det i Sydsvenskan den gången:

Kompisar i Malmö: Bengt Madsen och Kjell Hansson.

Bengt Madsen
Född: 5/10 1942.
Bott i Malmö: Trelleborgsgatan 6, Kiviksgatan 4, Professorsgatan 6, Källbovägen 7, Valhallagatan 15.
Skolor: Sorgenfriskolan, Kirsebergs inbyggda realskola.

SORGENFRI. Det var inte mycket som tydde på att grabbarna från Sorgenfriskolan 1949–53 skulle ha något framtid i Malmös kulturella liv.

Icke desto mindre är Bengt Madsen i dag styrelseordförande i de fyra kulturbolagen och Kjell Hansson intendent på Kultur Malmö. Sin kulturella uppfostran fick de som klasskamrater på Sorgenfriskolan.

Kulturell är kanske för mycket sagt. Och uppfostran var det måhända lite si och så med också.

Och fnissande, för att inte säga vrålgarvande, berättar de om en klasskamrat som vid ett tillfälle hade magproblem. Så han råkade undslippa sig lite ”illaluktande oväsen”, om man säger så, mitt under en lektion.

– Men han fann sig blixtsnabbt, berättar Bengt. Han spände ögonen i sin omgivning och sa ”sådär skall ni väl inte göra nu när vi har vikarie”.

Den vikarierande lärarinnan tyckte ”vädersläpparen” var ett utomordentligt föredöme och utsåg honom på stående fot till ordningsman…

Nu är han förste ombudsman på Kommunalarbetareförbundet.

I klassen gick också Roland Löwegren, som sedan under många år var allsvensk back i MFF. Så det fanns duktiga elever i lärare Per-Erik Danreds klass också.

En gång om året skulle hela skolan på utfärd. Men bara om det var vackert väder.
– Om flaggan var hissad, så var det klartecken, minns Bengt.

Bengt Madsen och Kjell Hansson, som visar upp smått imponerande insikter om namn och sentida öden när det gäller de gamla klasskamraterna, har därtill en gammal kärlek till sin skola.

Sin läslust fick de båda kamraterna i ungdomens dagar stillad på biblioteksfilialen i Folkets Hus. Först genom att gå på Sagostunder, men sedan blev det mer avancerade övningar av olika slag.
– Man skulle vara 15 år för att komma in på vuxenavdelningen, men personalen var bussig och släppte in mig bakvägen, minns Kjell.

När det gällde Bengt Madsen och hans gäng från trakterna av Kiviksgatan spelade det ingen roll vilken ingång de valde. De kom inte in någonstans.
– Vi var portade ett tag, eftersom det blev lite väl mycket bus, erkänner Bengt.

Framför allt i hissen till Folkets Hus. Sju våningar rakt upp i luften, det var en upplevelse för ungdomen på den tiden. En lek som dock inte uppskattades av vaktmästaren, varför ovanstående påföljd utfärdades.

Sorgenfri idrottsplats var huvudarena för småklubbsfotbollen i Malmö. Men det kostade 50 öre för ungdomar att komma in och se matcherna. För att undvika smygtittare drogs det för draperier längs hela stängslet.

För den som ändå ville se matchen återstod bara en sak – att planka.
– Det gick bra rätt så länge, säger Kjell. Men så kom någon vaktmästare på den snillrika idén att smörja tjära överst på staketet.

En åtgärd som främst hade avskräckande syfte, men kunde också utgöra bevismaterial.
– Om vaktmästaren upptäckte någon med tjära på kläderna så åkte han obönhörligen ut så det visslade om det, minns Bengt.

Och tillägger något om vilken kroppsdel som företrädesvis kom först genom grinden.

Eftersom idrottsplatsen och skolan låg intill varandra, var det naturligt att fotbollen blev ett stående inslag i vardagen, åtminstone för Bengt Madsens del.
– Jag spelade för Håkanstorp ett tag och kan fortfarande minnas hur vi stod där borta och spikade fast dobbarna innan matcherna, säger han och pekar mot omklädningsbyggnaden.

Redan som yngling fanns Bengt dock med i MFF. Han nådde så långt som till juniorlag 2, vilket var nog så hedrande. (Se bilden överst som är på MFF:s juniorlag 2 från 1960 och hämtad ur MFF:s årsbok.)

I gänget runt Kiviksgården fanns även Ulf  ”Lilleman” Sivnert, som också spelat allsvenskt för MFF och i juniorlandslaget. Men trots omgivningen av flera duktiga fotbollsspelare, är det bara Bengt som nått A-landslagsnivå.

Under Tommy Svenssons tid som förbundskapten begärde han alltid att få med Bengt som överledare för landslaget.

Varvid det inte behövdes några större övertalningar för att Bengt skulle svida om till overall och hjälpa till på träningarna.

När Jonas Thern, Stefan Schwarz och grabbarna skulle träna frisparksvarianter utgjorde Bengt en mycket värdefull hjälp – det var han som fick agera frisparksmur.

Även om fotbollen tog sin tid, hann både Bengt och Kjell med skolarbetet i tillräcklig utsträckning för att gå vidare till ”Kirsebergs högra allmänna läroverk”, formellt hette det dock Inbyggda realskolan. Kjell försvann till gymnasiet på S:t Petri inför sista läsåret, medan Bengt stannade och avlade realexamen.

Att Bengt Madsen har ett danskklingande efternamn beror på cigarrer. När Svenska Tobaksmonopolet en gång i tiden hade behov av en expert på att handrulla cigarrer, vände man sig till den danska sidan. Där hittade man den person som sedan skulle bli Bengts farfar.

Ända sedan den dagen, och det gällde in i det sista, har Bengt haft släktingar som varit involverade i Tobaksbolaget på något sätt.

Själv halkade han in i skeppsbranschen efter skolan. Först som springpojke, sedan som klarerare, därefter en del administrativa uppgifter och till slut koncernchef på speditionsföretaget Scansped fram till 1989.

Vill man läsa mer om Bengt Madsens seriösa sida så finns detta på MFF:s hemsida:
http://www.mff.se/Ditt_MFF/Om_klubben/Styrelse/Bengt%20Madsen.aspx