Archive for mars, 2012

1 april: Klassiska aprilskämtet, 50 år

mars 30, 2012

Det har varit en lång tradition i Sverige att ”skämta aprilo”. Många bra försök har gjorts, men det absolut bästa – åtminstone det som lurat flest – kom, i ett TV-inslag för 50 år sedan, den 1 april 1962.

Kanske är det på sin plats ge lite bakgrund till att skämtet blev så lyckat:

* Det fanns bara en TV-kanal på den tiden. Så allting fick en enorm genomslagskraft.

* Som framgår var det svart-vita bilder. Som jag minns det kom de första färg-tv-sändningarna fyra år senare.

* Den som pratar är Kjell Stensson. En skåning som flyttat till Stockholm och blivit teknikprofessorn framför alla andra på TV. Hans lugna, skånska röst ingav förtroende i stugorna.

* Faktiskt är inslaget drygt fem minuter långt, vilket är väldigt långt med dagens mått mätt.

* Lägg gärna märke till att den fenomenale uppfinnaren kommer från Borstahusen. Bara det.

Se hela inslaget, det är det värt:

http://www.youtube.com/watch?v=QlcBrC2obFE

Kjell Stensson föddes i Landskrona och avled 1990, 72 år gammal.

Annonser

20 mars: Leif Eriksson, 70 år

mars 19, 2012

Leif Eriksson har spelat i allsvenskan under elva säsonger för Djurgården och Örebro, har gjort 49 landskamper och varit proffs i Nice.

Men det hjälper inte. För alla med MFF-hjärta är han den store guldtjuven. Eller åtminstone var han i högsta grad med och bidrog därtill.

Det var i den allsvenska avslutningen den 25 oktober 1964. MFF hade fått stryk med 3–0 i Norrköping, men det återstod fortfarande speltid i Djurgårdens hemmamatch mot Göteborg.

I det läget ledde Djurgården med 3–1, vilket skulle ge MFF guldet. Men i absoluta slutminuten kommer Leif Eriksson loss och tacklas av Göteborgs Tidan Johansson någon meter utanför straffområdet. En klar frispark.

Men domaren blåste för straff trots att förseelsen skett klart utanför straffområdet! På straffen gjorde Djurgården 4–1 och snodde det guld som länge varit vikt för MFF.

Att straffen var felaktigt dömd var uppenbart. Sentida forskning – i och för sig i de innersta MFF-kretsarna – har snarare försökt påvisa att tacklingen skedde på andra planhalvan.

Kanske lite överdrivet, men så uppenbart var det.

19 mars: Lars-Erik Skiöld, 60 år

mars 18, 2012

Redan i tidig ålder ansågs Lars-Erik Skiöld som en av Sveriges mest talangfulla brottare. Han gjorde sina allra första framträdanden i Malmöklubben Mellanheden, men kom snart till Kulladal där han utvecklade sitt kunnande.

Både 1970 och 1972 blev han Europamästare för juniorer.

1976 blev Las-Erik Skiöld Europamästare för seniorer och tog året efter VM-silver i68 kg, den kvantitativt svåraste viktklassen.

Utåt sett är förstås OS-bronset från Moskva 1980 den främsta meriten.

Lars-Erik Skiöld har också 15 SM-tecken och segrar i nordiska mästerskapen.

Efter den aktiva karriären blev Lars-Erik Skiöld tränare. Och han har som aktiv eller tränare representerat nästan alla skånska klubbar. Vid OS i Montreal kom han fyra när han tävlade för Lommaklubben Envig och bronset i Moskva kom under tiden i Enighet.

Lars-Erik Skiöld försökte också kombinera brottningen med fotboll. Bland annat spelade han en säsong i IFK Malmös reservlag.

Läs mer om Lasse Skiöld på:

http://malmo.lokaltidningen.se/lars-erik-ski%C3%B6ld-om-den-19-oktober-1980–/20100126/artikler/100129638/

eller

http://www.trelleborgsallehanda.se/sport/article478894/Nya-grepp-i-Houmlllviken.html

18 mars: Den gliiiider in i 50 år

mars 16, 2012

Frågan är om det är Kurre Hamrins mål mot Västtyskland i fotbolls-VM 1958 eller avgörande målet i ishockey-VM 1962 som är de mest sedda tv-inslagen genom åren.

En sak har de gemensamt: De sändes inte i tv när det hände, utan det är filmade inslag som visats i efterhand.

Efter att ha slagit USA med 2–1 – segerskytt Rolle Stoltz – spelade Tre Kronor en direkt avgörande match om världsmästartiteln mot Kanada den 18 mars 1962.

Avgörandet kom när Kanada plockade ut målvakten i slutet av matchen.

Ni kan se hela sekvensen här:

http://www.youtube.com/watch?v=0UbpKg-Y07A

Det var i och för sig tredje gången som Tre Kronor tog VM-guld, men första gången man gjorde det när både Kanada och USA var med.

I gengäld var inte Sovjet och Tjeckoslovakien med. Under dessa kalla krigets dagar hörde bojkotter till vanligheterna.

Anmärkningsvärt är också att det var första gången som VM i ishockey spelades i Nordamerika. Spelplatser var Denver och Colorado.

Vid tidpunkten för ishockey-VM kunde man ännu inte sända tv-bilder över Atlanten – den första satellitsändningen kom bara fyra månader senare.

Däremot gick det utmärkt med radiosändningar. I efterhand har man därför lagt Lennart Hylands radioreferat på filmerna från matchen. För övrigt precis samma förhållande som med Kurre Hamrins VM-mål.

De svenska världsmästarna: Klimpen Häggroth, Kjell Svensson, Gert Blomé, Nicke Johansson, Masen Karlsson, Bert-Ola Nordlander, Roland Stoltz, Akka Andersson, Leif Andersson, Perra Härdin, Lars-Eric Lundvall, Garvis Määttä, Nisse Nilsson, Sura-Pelle Pettersson, Ulf Sterner, Sven Tumba och Garvis Öhrlund.

16 mars: Lasse Larsson, 50 år

mars 15, 2012

På sommaren 1984 skrev Lasse Larsson proffskontrakt med italienska Atalanta. Men spelade därefter ytterligare tre matcher för MFF.
– Thomas Sunesson hade försvunnit i samma veva, det var tunt med anfallare, så MFF ville jag skulle spela vårsäsongen ut.

I den sista matchen, borta mot Örgryte, blev Lasse Larsson skadad.

Han fick därför inställa sig till proffslivet i Italien mer eller mindre på kryckor. Det var en ledbandsskada i knäet, som i princip förstörde hela proffskarriären.

– Mitt stora misstag var att jag försökte komma tillbaka för tidigt. Spelade tre cupmatcher före seriestarten – och slog upp skadan i en match mot Juventus. Där försvann halva den italienska säsongen.
– Den andra halvan var jag med i truppen, men fick inte spela speciellt mycket.

Totalt spelade Lasse bara fyra matcher i italienska ligan för Atalanta. Så här efteråt ångrar sig Lasse att han ställde upp de sista matcherna för MFF.
– Det var korkat, helt enkelt.

Efter bara ett år i Italien återvände Lasse till Malmö. Men vill inte se utflykten som helt misslyckad.
– Nej, jag träffade ju min fru Fedra under det året.

Även om Lasse fick miljontals lire för utflykten till Italien, blev det kostsamt på ett annat sätt.
– Jag ledde skytteligan på nio mål när jag flyttade till Italien, säger Lasse.

Eftersom Billy Ohlsson det året vann skytteligan på 14 mål (efter tre mål i sista omgången), hade Lasse naturligtvis haft en jättechans att bli skyttekung om han blivit kvar i Sverige säsongen ut.

Sin fotbollskarriär började Lasse hemma i Trelleborg. Men inte i TFF, utan i IFK Trelleborg, som då ännu inte blivit frånsprunget av lokalkollegan.
– Jag gjorde 96 A-lagsmatcher i IFK Trelleborg, 70 mål, minns Lasse.

Efter att ha varit sommarproffs vid två tillfällen kom Lasse Larsson över till MFF på allvar på sommaren1982. – Men den hösten var jag mest inhoppare, eftersom jag fortfarande låg i lumpen i Växjö och bara tränade med laget på helgerna.

När Lasse kom till MFF andra gången, sommaren 1985, blev det serieseger direkt.

Då hade Roy Hodgson precis tagit över som tränare och det blev fem raka segrar i allsvenskan, varav två kantades med SM-guld.

Lasse Larsson fick dock nöja sig med guldet 1986. När MFF upprepade bedriften två år senare hade han inte spelat tillräckligt med matcher.
– SM-slutspelet räknades som en separat turnering och då var jag skadad.

1987 vann Lasse Larsson den allsvenska skytteligan, men det blev inget SM-guld. MFF föll i SM-finalen mot Göteborg enligt bortamålsregeln – sedan Göteborgs avgörande mål tillkommit på ett regelvidrigt sätt (hands)…

Efter säsongen 1991 lämnade Lasse Larsson MFF för att fortsätta i hemstadens TFF. Även där stördes dock karriären av skador. I stället satsade Lasse på en tränarkarriär.

Började med Tomelilla och var sedan assisterande tränare i MFF under Frans Thijssen innan han återgick till TFF.

Efter en period som tipselitansvarig var Lasse Larsson assisterande tränare i TFF, men precis som i MFF fick huvudtränaren sparken, vilket även drabbade Lasse.

Efter att i några år varit verksam som klubbdirektör i TFF har han nu övergått till att bli ansvarig för klubbens scouting- och tipselitverksamheten (U19-laget).

På fritiden ägnar sig i hög grad åt att lyssna på Bruce Springsteen. Såvida inte ”The Boss” framträder i Europa. Då är Lasse Larsson med fru alltid på plats, oavsett var han spelar men gärna i Italien.

Så det blir en hektisk sommar i år när Bruce Springsteen på nytt turnerar i Europa.

Lasse Larsson
Skyttekung: 1987.
Antal matcher i MFF: 255.
Antal mål i MFF: 164.
Landskamper: 9.
Klubbar: IFK Trelleborg -1982, Malmö FF 1983-84, Atalanta 1984-85, Malmö FF 1985-91, Trelleborgs FF 1992-93.
Tränare: Tomelilla 1994-95, MFF (ass) 1996-98, Trelleborgs FF (tipselit) 1999-2001, TFF (ass) 2002-.

Texten är i huvudsak hämtad från boken ”100 MFF:are”.

11 mars: Claes Malmberg, 60 år

mars 10, 2012

Claes Malmberg började spela fotboll i småklubben Rapax, men kom tidigt till MFF. Där spelade han under tolv säsonger, vilket innebar 148 A-lagsmatcher 1974–79.

Höjdpunkterna var SM-guldet 1977 och Europacupfinalen 1979 med tillhörande bragdguld.

Efter åren i MFF spelade Claes Malmberg i allsvenskan en säsong för Landskrona och sedan åtta säsonger för Lunds BK tillsammans med bland annat Roger Ljung, Martin Dahlin och Leif Enqvist.

Därefter var han i tur och ordning spelande tränare i Anderslöv, assisterande tränare till Tom Prahl i TFF 1991–1995 samt tränare i MBI, Lunds BK och Skanör/Falsterbo. Han har även under fem år suttit i styrelsen för Trelleborgs FF.

Vid årsmötet 2012 valdes Claes Malmberg in i Malmö FF:s styrelse.

11 mars: Göran Lindblad, 80 år

mars 9, 2012

I dag är det vardagsmat och tv-skärmen visar direkt skylt på spelarbytet, men dåförtiden ledde det till en av tidernas största skandaler i svensk fotboll.

Till landskampen mot Danmark den 21 oktober 1956 hade UK (uttagningskommittén) nominerat tre spelare (!) från lilla småländska samhället Waggeryd: Lennart ”Jöns” Nilsson, Sven ”Gliet” Eliasson och Göran Lindblad.

Att det blev så berodde till stor del på att Sverige förlorat mot Norge och nu ville UK städa upp ordentligt.

Vid den här tidpunkten hade Waggeryd förvånat fotbolls-Sverige genom att ligga i toppen av division 2, näst högsta serien. Man hade framför allt en kamp med Örgryte, som i laget denna säsong hade Gunnar Gren, Agne Simonsson och Rune Börjesson.

När de båda lagen möttes på Ullevi vann Waggeryd med 4–0 inför 25 000 åskådare.

Den matchen spelades dagen innan landslaget mot Danmark skulle nomineras och kan tjäna som ytterligare förklaring till den våghalsiga uttagningen av Waggerydstrion. På den tiden nominerade man nämligen inte någon trupp, utan startelvan togs ut redan två veckor innan.

När landskampen spelades på Råsunda tog Danmark ledningen med 1–0 och en svensk förlust hade varit rena katastrofen. Inte sedan 1937 hade Sverige förlorat på hemmaplan mot danskarna (och det skulle i och för sig dröja till 1976 innan det hände igen).

Den svenska lagledningen med UK-chefen Putte Kock i spetsen kände sig tvungen att göra något drastiskt.

Nu var det emellertid så att landskampen ingick i den nordiska turneringen och därmed följde dåtidens regler, att spelare inte fick ersättas. På ett undantag när. Skadade spelare fick bytas ut.

Eftersom Waggerydstrion inte lyckats speciellt fick Göran Lindblad från sidlinjen besked från Putte Kock, att börja halta och låtsas han var skadad.

På så sätt kunde man byta in Gösta Löfgren från Motala och rädda slutresultatet till 1–1.

Den ärliga Göran Lindblad erkände emellertid efteråt att han inte var skadad och det danska fotbollsförbundet protesterade kraftfullt, vilket ledde till en hovsam ursäkt från det svenska förbundet.

Tränare för laget var Pepi Stroh (bilden), som normalt hade samma syssla i Malmö FF. Men det var UK som skötte laguttagning och matchning, tränaren var då fortfarande en bifigur.

Efter skandalen fick samtliga inblandade, UK och tränare, lämna sina uppdrag.

I landslaget vid det tillfället spelade även två MFF:are, Tore Svensson och Henry Thillberg.

Fortsättningsvis gick det inte lika bra för Waggeryd. När serien var slutspelad på våren 1957 hade man hamnat på tredje plats.

Göran Lindblad gjorde en kort sejour i Jönköping Södra, men var annars Waggeryd trogen hela sin karriär. Några fler landslagsuppdrag eller allsvenskt spel blev det inte.

6 mars: Bengt Baron, 50 år

mars 6, 2012

Att pricka in sitt livs bästa minut exakt rätt. Det är få förunnat, men Bengt Baron klarade det. För honom handlade det om finalen på 100 m ryggsim vid OS i Moskva 1980.

Bengt Baron gjorde sitt livs lopp och vann på 56,53 sekunder.

Den tiden hade han inte varit i närheten av tidigare. Han förbättrade sitt personbästa med två sekunder under OS.

Och man kan med fog påstå att Bengt Baron aldrig kom i närheten av den tiden igen. Om inte minnet sviker, kanske med undantag för EM i Split året efter.

Men då som startman i medleylagkappen och sannolikt med revanschbegär efter att ha missat den individuella finalen några dagar tidigare.

Vid tiden för OS i Moskva var det amerikanen John Naber som dominerade ryggsimmet. Hans världsrekord var drygt sekunden bättre än Barons guldtid.

Men Naber var inte med, eftersom USA bojkottade spelen i Moskva (på grund av den sovjetiska inmarschen i Afghanistan).

Detta faktum bekymrade dock inte Bengt Baron nämnvärt:
– Man kan bara slå de simmare som finns i bassängen, sade han redan då.

I finalen på100 m ryggsim ledde Bengt Baron med en hundradel vid vändningen. Alla väntade sig att framför allt ryssen Kuznetsov skulle komma på slutet.

Det gjorde han också och simmade upp från fjärde plats till andra. Men Bengt Baron kunde han inte röra, utan svensken ökade marginalen till 23 hundradelar.

Bengt Baron var en simbegåvning av sällan skådat slag. Hans framfart i bassängen var tekniskt nästan fulländat och en fröjd för ögat för de simfrälsta.

Efter OS nådde inte Bengt Baron några nämnvärda framgångar som ryggsimmare. Men visade dock sin mångsidighet genom att 1982 ta VM-silver i fjärilsim.

Och Bengt Baron fick sin andra OS-medalj i Los Angeles 1984. Då som frisimmare (bronslaget på 4×100 m).

Under sin simkarriär studerade Bengt Baron vid Berkeleyuniversitetet i Kalifornien. Han avlade en masterexamen i ekonomi.

Den hade han god nytta av när han gav sig in i det svenska näringslivet.

Nu har han radat upp vd-posterna.. Han var vd och koncernchef i statliga Vin & Sprit mellan 2004 och 2008. Baron blev 2009 vd för godisföretaget Leaf. Tidigare har han bland annat arbetat för V&S Absolut Spirits, StepStone, Kodak, McKinsey och Coca-Cola och Frionor.

6 mars: Dick Fosbury, 65 år

mars 6, 2012

En av idrottens mest revolutionerande nyheter var när amerikanen Dick Fosbury kom till höjdhoppstävlingen vid OS i Mexico City 1968.

Och började hoppa med ryggen mot ribban.

Stilen var helt ny, men har efter det blivit den enda som används på elitnivå. Följaktligen fick den namnet Fosbury Flop.

Dessförinnan hade först saxstilen varit dominerande, men i början av 1950-talet kom dykstilen – med svenske Benke Nilsson som en framträdande representant.

Dick Fosbury tog OS-guld i Mexico City med 224 cm. Han blev dock aldrig världsrekordhållare. Valerij Brumels notering på 228 lyckades han aldrig överträffa.

5 mars: Leif Wendt, 70 år

mars 5, 2012

Trots att han är så äktskånsk man kan tänka sig, har Leif Wendt blivit utsedd till Hedersmakrill, en utmärkelse som Gais supportrar tilldelar särskilt renommerade spelare.

Fast det började förstås hemma i Trelleborgs FF där Leif Wendt spelade i alla lag från pojklag till A-lag.

1962 ville emellertid den vindsnabbe högeryttern testa allsvenskt spel. Han valde då IFK Malmö, som tyvärr sedan ramlade ur högsta serien just det året.

Genom mästervärvaren Åke Lindegarths försorg hamnade Leif Wendt därefter i Göteborg. Under åren 1964–69 spelade han 125 seriematcher för Gais.

Efter ytterligare ett besök i division 2 (1965) slutade Gais åtta i allsvenskan fyra säsonger i följd.

Leif Wendt spelade också tre U-landskamper och hade även ett proffserbjudande från USA. Men ”guldet blev till sand”, ligan lades ner i samma veva.

Efter Gaistiden flyttade Leif Wendt hemåt. Han började jobba på Brandkåren i Malmö och avslutade karriären med spel i moderklubben Trelleborgs FF.

I TFF hade han sedan även ledaruppdrag under många år. Framför allt var han fotbollsansvarig när TFF för första gången tog sig till allsvenskan 1984.

Sedan tio år tillbaka är Leif Wendt pensionerad från Brandkåren. Nu är det bara golf som gäller, oftast med gamla fotbollskompisar som Krister Kristensson och andra.

En lång och utförlig beskrivning av Leif Wendts karriär finns här:
http://gaisweb1.tripnet.se/supportrarna/makrillarna/makrillen/0123/Makrill_2_01_22_28.pdf