Archive for januari, 2012

1 februari: Clark Olofsson, 65 år

januari 31, 2012

Sveriges mest omtalade kriminelle person blir pensionär. Men det är tveksamt om han har lyckats skaffa sig tillräckligt med poäng för att få någon ersättning att tala om.

Clark Olofsson har, såvitt känt, aldrig haft någon fast anställning utan har föredragit att jobba stötvis.

Han har dock en tryggad vardag ändå en tid framåt. Tidigast 2014 blir han fri från det senaste fängelsestraffet.

Då har han suttit i fängelse i sammanlagt 37 år, alltså i princip halva sitt liv.

Nästa år kan han också fira 50-årsjubileum av sitt första straff.

Clark Olofsson lät tala om sig i rikspressen första gången 1966. Då var han med när en polisman sköts ihjäl i Nyköping och Clark fick åtta års fängelse.

Men det brott som gjorde Clark Olofsson mest känd blev han inte dömd för.

Helt utan egen förskyllan blev han indragen i Norrmalmstorgsdramat 1973. Bankrånaren Janne Olsson hade tagit gisslan och krävde att Clark Olofsson skulle göra honom sällskap i bankvalvet.

Det ledde så småningom till internationell uppmärksamhet, men då av andra skäl. ”Stockholmssyndromet”, alltså när brottsling och offer lierar sig med varandra, har blivit ett begrepp inom psykiatrin.

Clark Olofsson fortsatte sin kriminella bana och har dömts för både rån och framför allt knarkbrott.

För närvarande avtjänar han ett nioårigt fängelsestraff, där han kan bli villkorligt frigiven tidigast 2014.

Då kommer dock Daniel Demuynck att utvisas på livstid. Under åren har nämligen Clark Olofsson bytt både namn och nationalitet. Han är numera belgisk medborgare.

Läs mer om Clark Olofsson:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Clark_Olofsson

31 januari: Evy Palm, 70 år

januari 30, 2012

Man skulle kunna göra sig lustig över en Palm som är en ”late bloomer”. För faktum är, att Evy Palm började med sin idrott – långdistanslöpning – först när hon var 34 år gammal.

Och det var vid 46-års ålder som hon nådde sina bästa tider och fick vara med på OS i Söul 1988.

Kanske fick hon allra mest uppmärksamhet när hon var med tv-programmet Mästarnas mästare 2011. Inte minst för att hon skickade hem Robert Prytz efter en nattduell.

Trelleborgs FF har haft en supportergrupp som kallade sig Evy Palm, men det har minimalt med löperskan att göra. Snarare anknytningen till Trelleborg som en palmstad.

Numera håller Evy Palm ett antal svenska åldersrekord på diverse långdistanser. Fler lär det bli när hon nu träder in i en ny åldersgrupp.

Se inslaget om Evy Palm i Mästarnas mästare:

http://www.youtube.com/watch?v=t_y-X43OdsE&feature=related

30 januari: Boris Spasskij, 75 år

januari 28, 2012

Han var världsmästare 1969–72 och anses som en av världens bästa schackspelare genom tiderna. Ändå är det genom två förluster som Boris Spasskij blivit ihågkommen.

Allra främst när han ställde sin VM-titel på spel mot den kontroversielle amerikanen Bobby Fischer.

Redan när man började planera matchen var det problem med att hitta spelort – och när den väl kom igång så gjorde den inte det. Fischer försökte psyka på alla tänkbara sätt.

Matchen spelades till slut under 52 dagar i Reykjavik 1972. Den anses vara den viktigaste i historien, inte bara som schackparti, utan framför allt som ett inslag i kalla kriget mellan Sovjet och USA.

Till slut var det Bobby Fischer som stod som segrare i schackmatchen och blev därmed den förste amerikanske världsmästaren genom tiderna.

Schackpartiet utgjorde också bakgrund till musikalen Chess av Benny Andersson och Björn Ulvaeus.

I en returmatch i Jugoslavien 20 år senare vann Bobby Fischer på nytt trots att han gjort uppehåll i sitt schackspelande.

Sydsvenskans Jan Aghed var på plats i Reykjavik och har här återgett sina minnen:

http://www.sydsvenskan.se/kultur-och-nojen/article295102/Kallt-krig-i-Reykjavik.html

Mer om Boris Spasskij kan man läsa här:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Boris_Spasskij

(Bobby Fischer gick ett märkligt och tragiskt liv till mötes. Som innehöll sekterism, landsflykt och möte med demoner. Han avled 2008.)

27 januari: Gunnar Kämpendahl, 75 år

januari 25, 2012


Sveriges världsmästare 1958.
Stående från vänster: Stig-Lennart Olsson, Sten ”Kula” Hellberg (på huk), Kjell Jönsson, Rune Åhrling, Åke Reimer, Gunnar Kämpendahl, Lars-Erik Olsson och ledaren Curt Wadmark. Knästående: Nils Ekeroth, Uno Danielsson, Gösta Carlsson, Lennart Ring, Roland Mattsson, Donald Lindblom, Hans Olsson, Hans Karlsson och Rolf Zackrisson

Gunnar Kämpendahl är en av Sveriges mest meriterade handbollsspelare. Han spelade 85 landskamper under åren 1957–67.

Dessa landskamper innefattade framför allt fyra raka VM-turneringar. Och det blev medaljer av alla tre valörerna för Gunnar Kämpendahl.

1958 fick han som debutant vara med om att vinna VM-guld, 1961 brons och 1964 silver.

Det var endast i hemma-VM 1967 som han blev medaljlös, Sverige kom på femte plats.

I sistnämnda VM spelades fyra av matcherna i Skåne. Två matcher i Malmö samt en vardera i Kristianstad och Helsingborg.

Såvitt jag kan erinra mig var det enda gångerna jag hade tillfälle att se Gunnar Kämpendahl live, då som vikarieaspirant på Skånska Dagbladets sportredaktion.

Även med klubblaget Redbergslid skördade Gunnar Kämpendahl framgångar i form av fyra SM-tecken (varav ett utomhus) och framför allt seger i Europacupen 1959.

Kämpendahl avrundade karriären med spel i både Drott och Wasaiterna.

Mera okänt är kanske att Gunnar Kämpendahl även var en lovande fotbollsspelare. Det gick att kombinera två idrotter på den tiden.

1959 spelade han 20 allsvenska matcher för Gais. Och blev dessutom uttagen i ungdomslandslaget två gånger.

De båda landslagsuppdragen kom med en veckas mellanrum. Kanske kan det nämnas som en kuriositet, att just den veckan passade Ingemar Johansson på att bli världsmästare i boxning genom att knocka Floyd Patterson.

Bland Kämpendahls lagkamrater i dessa landskamper fanns Ingvar Svahn och Anders Svensson från MFF, Tord Grip samt Bengt ”Bambino” Nordqvist från IFK Malmö.

En skada satte stopp för fotbollskarriären (som framgår av nedanstående länk).

Gunnar Kämpendahl valdes in i Idrottsakademien 2003.

Läs intervjun med Gunnar Kämpendahl i Göteborgs-Posten från 2011:

http://www.gp.se/sport/handboll/1.526848–jag-spelade-lite-varstans

25 januari: Eusébio, 70 år

januari 24, 2012

Han har blivit utnämnd till världens bäste spelare, tagit VM-brons med sitt landslag och vunnit Europacupen två gånger med sitt klubblag.

Men en merit saknas oftast när man räknar upp meritlistan för Eusébio, en av världens bästa fotbollsspelare genom tiderna:

Han har även spelat i Malmö FF!

Närmare bestämt den 12 juli 1971. Då spelade MFF – trots att man spelat i Tipscupen två dagar tidigare – en träningsmatch mot Moskvas stadslag på Malmö stadion.

Att matchen kom till stånd hade bara en anledning: Börje Lantz (som gick bort 1999). Han hade redan då börjat sin agentverksamhet. Dels var han matchpromotor för de flesta klubbarna i dåvarande Sovjet, dels hade han avtal med Benfica och därmed även Eusébio.

Matchen i Malmö slutade 2–2, MFF:s kvitteringsmål gjordes av Eusébio på en passning från Lasse Granström.

Eusébio föddes i Mocambique, som då fortfarande var en portugisisk koloni. Han kom till storklubben Benfica redan som 18-åring och var sedan med om att vinna portugisiska ligan elva gånger.

Det stora internationella genombrottet var då Eusébio – med god hjälp av långe anfallskollegan Torres – sensationellt tog Portugal till semifinal – och bronsmedaljer – vid VM i England 1966.

Efter den aktiva karriären har Eusébio ofta framträtt som ambassadör för Benfica och portugisisk fotboll.

Läs mer om Eusébio på nedanstående länk:

http://sv.wikipedia.org/wiki/Eus%C3%A9bio

Eller kanske en film på hans fotbollskonster:

http://www.youtube.com/watch?v=gIqrnkKo1Hc

24 januari: Roland Löwegren, 70 år

januari 21, 2012


MFF:s svenska juniormästare 1960. Stående: Sven Nilsson (tränare), Leif ”Fille” Ohlsson, Leif Persson, Rolf Eriksson, Benny Hansson, Lasse Granström, Christer Persson. Knästående: Bosse Larsson, Roland Löwegren, Bertil Svensson (Siberger), Claes Fält, Inge Salomonsson. Foto: MFF:s årsbok.

Under åren 1962–69 spelade Roland Löwegren prick 100 matcher för MFF. Dessutom blev han vid 9 tillfällen uttagen i ungdomslandslaget.

Roland var en rivig och snabb högerback. Men ett tag var han nästan bäst känd som Bosse Larssons gode vän och följeslagare.

Tyvärr spelade inte Roland tillräckligt många matcher för att få guldmedalj när MFF vann allsvenskan 1965 och 1967.

Däremot var han med i det lag som vann junior-SM (inofficiellt) 1960, därav bilden ovan.

Numera är Roland engagerad som ledare och styrelseledamot i boxningsklubben Fox i Malmö.

Det ska vi fira

januari 21, 2012

Under många år var programmet ”Det ska vi fira” det mest populära i radion. Delvis för att man där kunde lyssna till önskemusik som inte spelades annars.

Under senare år har familjesidorna i åtminstone de skånska tidningarna blivit rena katastrofen. Det skrivs mer om okända amerikanska filmregissörer än om lokalt intressanta människor.

Det här är ett försök att, helt utan anspråk på att vara fullständig, försöka hitta några anledningar att fira, personer eller händelser.

Till stor del har fakta hämtats från Sveriges Fotbollshistoriker och Statistisker (SFS) och Wikipedia.